– Förhoppningen är att de yngel som kläcks på de nya lekplatserna om 4-5 år ska gå tillbaka dit och leka, förklarade Göran Olofsson i Näktens fiskevårdsområdesförening.
Genom att sprida ut lekplatserna blir den lilla rödingstammen mindre sårbar och kan förhoppningsvis även öka i antal.
– Det är svårt att lyckas, men det är värt ett försök att återskapa beståndet, sade Anders Dahlén som är anställd vid länsstyrelsen.
Näkten är fyra mil lång, och såvitt man vet finns det i dag bara ett ställe dit rödingen går för att leka. Det är en sträcka på 300 meter vid Rödberg, där vindskyddet och bryggan finns.
Fiskarna är hårt präglade på sin kläckningsplats och återkommer dit med en precision på någon kvadratmeter. Göran berättade om en märkt rödinghane som flyttats två gånger, en gång några kilometer med båt, andra gången flera mil med bil. Båda gångerna sökte den sig tillbaka till ursprungsplatsen.
Under lång tid har antalet rödingar i sjön minskat och det har flera förklaringar.
– Klimatförändringar, medeltemperaturen stiger och röding är en kallvattenfisk. Ökad konkurrens från harr och sik. Fisketrycket är högre på stora fiskar. I fjol märkte vi 20 fiskar och 5 av dem har vi fått upp i år igen. Det säger oss att det inte finns så mycket storväxt röding i sjön, konstaterade Göran.
Näktens fiskevårdsområdesförening samarbetar med fiskerättshavare, kommun, länsstyrelse och andra organisationer i EU-projektet Triple Lakes, där ett av målen är att etablera nya lekplatser för fisk.
– För 40-50 år sedan fanns det många lekplatser. I fjol satte vi ut tio korgar med befruktad rom på sådana ställen och vi hittade flera platser där kläckningen gick bra, berättade Göran.
I somras kördes stora mängder sten ut med helikopter på andra sidan sjön. Nyligen tog föreningen upp ett 30-tal fiskar för att kunna sätta ut befruktad rom i de nya stenrösena.
Anders Dahlén visade hur man tog rom och mjölke från rödingarna för intresserade bybor.
Fiskarna fick några droppar bedövning i vattnet för att bli lugnare. Anders intygade att de inte tar skada av hanteringen. Vid fiskavelstationer används samma fiskar år efter år.
– De bygger upp sig inför leken och gör sig redo för att slåss, så de tål mer under lekperioden, immunförsvaret är starkare, sade Anders.
Fiskarna vägs och märks med ID-nummer innan de släpps tillbaka i sjön.
– Det ger oss kunskap genom att vi kan följa dem: överlever de, leker de varje år, hur ser tillväxten ut?
– Rödingen är en del av vår kulturhistoria och vi måste bevara stammen för eftervärlden, sade Göran Olofsson.