Stenmalet mjöl är Tinas passion

Det är måndag förmiddag och kvarnen borde mala för fullt, men det hörs inte ett ljud. Byggnaden är strömlös och Tina Goldmann har ringt elbolaget.
– Det löser sig. Det gör det alltid, säger hon.

Egentligen är hon utbildad verkstadsmekaniker och jobbade i flera år vid Scania i Södertälje med att fräsa, svarva och hena axlar. När hon fick första barnet 2005 började hon intressera sig för bra och lokalproducerad mat. Det ledde till grisar och grisar äter gröpe och gröpe köper man vid kvarnen. Så småningom slutade hon med grisar men köpte kvarnen och lärde sig till mjölnare i farten med hjälp av förre kvarnägaren.

– Om man ska lära sig allt innan man startar företag så blir det inget företag. Gör man fel så får man reda på det, säger Tina.

Numera är hon diplomerad rådgivare vid Eldrimner och vet allt som är värt att veta om spannmål, falltal, skillnader mellan stenmalet och valsmalet mjöl, gluten och mjölsorter.

Ångsta kvarn producerar ungefär 45 ton mjöl per år, av vete och råg från Norderön och korn från Fåker. Men råvaran räcker inte, så Tina köper en del från Östergötland och Saltå kvarn.
– Att bära och stapla säckar är bra motion, och så lyssnar jag på kundernas historier och drömmar. Jag kunde nog ha blivit terapeut eller präst, säger Tina.

Många säckar följer med hem till värdshuset i Fåker där hon packar påsar till butiker och privatkunder. I värdshuset har hon bageri och en matsal där hon kan stuva in 63 personer, men då är det trångt. I december serverade hon 300 jultallrikar med nästan bara lokal mat.

– Jag har inga öl- och vinrättigheter så folk kommer verkligen för maten. I fredags bakade jag 80 pizzor. Jag börjar på onsdag med att mata surdegen. På torsdag river jag ost, gör tomatsås, blandar deg, viker kartonger och beställer varor. Fredag morgon klockan sju kommer bilen som hämtar mjöl och levererar varor, och vid fyra kommer matgästerna. Det bästa med att vara sin egen är de fria arbetstiderna. Jag kan jobba en stund på morgonen innan barnen kliver upp och skriva fakturor efter nio på kvällen. Det är så man får det att funka när man har fyra barn och en kvarn, säger Tina.

Tina Goldmann driver Ångsta kvarn, säljer mjöl och tar emot grupper på studiebesök. Kvarnen är från tidigt 1900-tal och på väggarna finns noteringar från tidigare mjölnare: ”1961 Mycket regn, sen skörd. Dålig tork. Rätt god skörd.”