Aja Pettersson har erhållit mästarbrev efter 25 år inom garveriyrket.
– Det kändes ovant att försvara det jag gör, säger Aja som är glad att bli erkänd på bästa sätt inom sitt skrå av Sveriges Hantverksråd.
Det doftar bark, skinn och fukt i verkstaden på Bäckedals Folkhögskola strax söder om Sveg. Min okunskap säger mig att nu gäller det att vara försiktig när jag ställer ner fotoryggsäcken.
– Allt här inne är helt ofarligt, det kommer från kök och trädgård för vi har inga farliga kemikalier och allt går att äta, kommenterar Aja och stoppar fingret i ett kar och smakar på barkvätskan.
Det är en skön stämning här. Ajas humor känns väldigt skråaktig, det garvas en hel del. Hon susar iväg och hämtar en ask och frågar mig vad det är. Jag klurar, ser att asken är klädd med något som liknar fiskskinn med några ihoprullade skinn inuti. När jag säger ”sex laxar i en laxask” skrattar vi alla tillsammans och jag känner mig rent av än mer hjärtligt välkomnad. Humorn är varm och härlig.
– Du tog det ovanligt fort, säger Aja leende.
En glädje med en gravallvarlig botten.
– Det kommer att saknas massor av garvare när kromet försvinner, slår Aja fast med skärpa.
Hon berättar om hur snabbt kromet slog igenom i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet var den gamla garvartraditionen nära nog helt bortglömd.
– Jag och min föregångare här på Bäckedal, Lotta Rahme som också erhöll mästartiteln samtidigt som mig, har kämpat för det traditionella sättet att garva skinn på sedan 1980-talet, berättar Aja.
Hon är inte förtjust alls i att det används så mycket krom vid skinnframställning industriellt.
– Här i Sverige är det inget större problem längre men i tredje världen finns inga kromfällor eller nitiska miljöinspektörer, konstaterar hon.
Det gnistrar i ögonen när hon talar om miljöboven krom.
I verkstaden jobbar idag Karl Karlsson och Ulla Taflin. Båda går påbyggnadsutbildningen inom garveri på Bäckedal med siktet inställt mot att få bli Ajas första gesäller. Dit strävar även Niklas Edström som jobbar med en kortkurs i garveriets andra rum.
– Jag gläds varje dag åt att vara folkbildare. Det är extra härligt att vi äntligen får till gesällutbildningen, berättar Aja med stolthet i rösten.
Det är Aja och Lotta Rahme som tillsammans utformar gesällutbildningen som startar under 2020.
För att visa hur garvning går till hämtar Aja ett färskt laxskinn. Hon avlägsnar innerhinnan och fjällen innan skinnet tvättas i diskmedel och kallt vatten.
– Laxskinn och fårfällar är det enklaste att jobba med. Det tar runt en vecka att få dem färdiga, förklarar Aja och fortsätter: En kalvhud tar flera månader att omvandla till skinn som kan bli skor och väskor.
Hemma har Aja två kor och en skock med får.
– Mina två söner är båda jägare och min dotter älskar skinn. Det blir att fixa en hel del för eget behov och jag säljer sällan något, berättar hon.
Efter ytterligare några steg med laxskinnet tar hon fram två färdiga ur laxasken.
– Känn här, den ena är mjukare och tunnare och den andra mera läderartad och tjockare. Det ena är framställt med äggula och rapsolja och det andra med avkok av sälgbark. Det skapar de olika kvalitéerna, förklarar hon.
Att jobba med döda djur är inget som bekommer henne, tvärt om.
– Jag upplever att döda djur återuppstår och lever vidare, ett naturligt steg i kretsloppet och skinn är hållbart om något, avrundar Aja Pettersson.
Johannes Adolfsson