Durukan Dudu och Ina Troll röjer sly i skogen med hjälp av 130 bockkillingar och tre hundar. Den här sommaren har de betat av ungefär 40 hektar. Ambitionen är att skapa en modell för nya gröna jobb och en fossilfri produktionskedja. Potentialen är stor.
– Det finns mycket skogsbete i Jämtland, tillräckligt för att föda upp 100 000-tals getter, konstaterar Durukan Dudu.
I Sverige hålls getter nästan uteslutande för mjölk och ostproduktion. Bockkillingar avlivas ofta vid födseln. Ina Troll tog hand om och flaskmatade alla killingarna från att de föddes i mars-april. Under perioden maj till september vallas de av Durukan i skogen 6-8 timmar per dygn. Däremellan idisslar och vilar de i en hage med elstängsel. Durukan har två vallhundar och en boskapsvaktande herdehund som skyddar flocken dygnet runt. Varje betat område registreras med GPS för att följas upp. Metoden har han räknat ut själv, för det finns ingen herdeskola. Det blir det kanske ändring på framöver.
Durukan växte upp i Istanbul i Turkiet, läste internationella relationer vid Galatasaray-universitetet och kom till SLU i Uppsala för en mastersexamen i landsbygdsutveckling 2008-2010. På den vägen fick han kontakt med Jörgen Andersson och Fjällbete i Jämtland.
Fjällbete arbetar utifrån Allan Savorys metod holistic management som efterliknar betesdjurs naturliga rörelsemönster. I det vilda stannar inte betesdjur länge på en plats, de rör sig hela tiden bort från rovdjur och mot nytt, färskt bete. Det begränsar markslitaget, samtidigt som betesdjuren håller efter växter som annars skulle ta över, gödslar marken, släpper in mer solljus och bidrar till att fler arter får utrymme. Betesdjur, fleråriga växter och minimalt med jordbearbetning är några grunder i det som kallas regenerativt jordbruk, regenerative agriculture.
Durukan är medgrundare till Anadolu Meraları, som är den första Savory-hubben i Turkiet, och till SafiMera som säljer naturbeteskött från kor, får och getter. Han har även uppdrag för olika organisationer, däribland FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.
– Jag är en social entreprenör som arbetar med projekt i Sverige, Turkiet, USA, Mongoliet, Egypten och Frankrike. Jag strävar efter ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, alla tre måste finnas med. Det ska vara win-win-win, säger Durukan.
Durukan var redan van att arbeta på distans. Nu gör han det offgrid och utomhus, samtidigt som han vallar 130 getter.
– Jag har som princip att inte föreslå nåt som jag inte har testat själv. I sommar samlar vi data och erfarenheter. Vi har också inlett samtal med intressenter, markägare, myndigheter och företag, säger Durukan.
Målet är att hitta en lönsam affärsmodell och skapa ett nätverk som utvecklar olika delar i en värdekedja. Det finns idéer om att röja kraftgator och räls, att skapa säsongsjobb för unga, hitta användning för getragg, etablera ett slakteri, skapa nya charkprodukter… och även att introducera skogsbete för får, kor och andra djur.
Ina ansvarar för att utveckla det lokala nätverket och sociala nyttor i projektet.
– Min roll är att nätverka och möjliggöra för människor att mötas, företagare, fastighetsägare, ungdomar och människor som är utsatta i samhället, säger Ina
I september avgörs killingarnas framtid. Ina vill behålla dem, i alla fall en del, för att fortsätta lärprocessen med vuxna bockar nästa sommar och kunna jämföra resultat.
Till sist en hälsning från Durukan: ”For more information, ideas and requests, you can send an email to durukan@otagregenag.com”
KARIN JOHANSSON