Eva levandegör historiska kvinnor

Eva Sundin har en hobby som på senare år blivit mer som en deltidssyssla: Hon är aktör i historiska rollspel, forskar om kvinnohistoria och skapar egna dräkter och rekvisita.

– Det började med en guideutbildning 1993. Efter det fick vi frågan från Storsjö-Yran om att göra historiska stadsvandringar och då var vi fem guider som bildade en grupp: Anna, Marita, Eva, Gunilla och jag. Sedan dess har det rullat på, säger Eva.

Många känner nog också igen Eva från Galleri Tängtorpet i Ås, som hon drev mellan 1999 och 2010. Numera bor hon i Östersund, bara en kort promenad från Landsarkivet och Jamtli där hon tillbringar mycket tid.

Det var guidekollegan Marita som började sy kläder till sin karaktär Madam Borg. Modellerna kopierades från ett porträtt som hon hittat i stadsmuseet i Ahlbergshallen.

– Vi blev inspirerade och ville inte vara sämre, så vi letade också fram kvinnor att gestalta. Jag valde Elisabet Floor som ärvt lite pengar efter sin far, gruvfogden i Huså, Anders Floor. Mamsell Floor arbetade som husfru vid Kungsgården på Frösön och ägde fastigheter i Östersund, bland annat det gula huset på Stortorget.

– Sedan startade vi sykurs i Ås. Jag sydde en klänning från ett mönster i kollektionen ”Forbondetid 1750-1850” som Kicki Kirvall skapat för Jamtli.

– När vi guidade grupper gick vi in i karaktärerna och retades med varandra. Jag fick många pikar av Madam Borg för att jag som ogift ungmö bodde hos min arbetsgivare Gustaf Hjerta. Det var många spekulationer om relationen mellan de två.

– Så startade mitt intresse för att forska fram kvinnohistorier. Man måste läsa mycket, och sedan får man gissa sig till en del. Jag har bra fantasi, säger Eva och ler.

När Eva gick med som volontär i den ideella föreningen Jamtlis Gynnare behövde hon en ny karaktär som passade in i Staden och Näsgården 1895. Sökandet inleddes i Ås sockenhistoria, en tjock bok som vid det här laget är nästan sönderläst. Så fick Emma Birgitta Laetitia Lindberger återuppstå, och hon har sedan följts av många fler. Eva använder många källor och pusslar ihop fragment till en trovärdig helhet med berättelser, kläder och småsaker.

– Jamtlis Gynnare samlar in pengar genom att sälja kolbullar, baka tunnbröd, sköta Café Slalom och sälja lotter. Dessutom är vi ideell arbetskraft som Jamtli kan redovisa som deltagartimmar i olika projekt. Från starten 1997 till 2013 har föreningen samlat in över två miljoner kronor. Nu senast har vi samlat till gjutningen av klockan i klockstapeln. Den kommer att kosta 50 000 kronor inklusive gjutning och inskriptioner, säger Eva.

I somras spenderade Eva mycket tid i Jamtlis banvaktstuga Nyvik. På övervåningen har gynnarnas sygrupp fått plats för sömnad och klädförråd. På nedre plan har Eva hjälpt till att återskapa sitt barndomshem.

– Jag växte upp i en exakt likadan banvaktstuga i Åskott, Torsta 596, och skrev en berättelse om det till Jamtli. Personalen kontaktade mig när det var dags att skapa inredningen från 1956, och jag har samlat ihop och skänkt tidsenliga saker.

Lagom till invigningen skapade Eva även en ny karaktär baserad på banvaktardottern Tora Eriksson, som hon själv träffat som barn. Tora var född 1900 och publicerade sina ”Järnvägsminnen” i bygdekrönikan Ett år i Ås 1981. Hon arbetade som hushållerska hos syskonen Oskar och Oskara. ”Tora” blev i somras flitig gäst i Nyvik.

– Jag bakade skorpor och tog med inlagd sill och bröd till banvakten för han åt bara Bullens pilsnerkorv. En annan dag bjöd jag besökarna på pepparkakor. Man får improvisera lite. Ju närmare man kommer sin egen tid, desto troligare är det att man möter folk som själva har minnen och håller med eller säger emot. Det kan bli pinsamt eller väldigt roligt. Många blir lyckliga över att få återuppleva miljön som de känner igen från sin barndom eller från mormor och farmor, säger Eva.

Tips! Eva bloggar på evapensionist.wordpress.com